Det var i unga år jag funderade på en karriär inom kockbranschen men vid närmare eftertanke kanske det var lika bra att min pappa avrådde mej. Min snart 20-åriga journalistkarriär har fört mej till otaliga fascinerande platser i världens alla hörn. Jag har också gjort ett och annat intressant mat- och dryckreportage. Flera ska det bli! Den här sidan görs i samarbete med Viltgården (viltgarden.com) och betoningen är på produkter du hittar i Viltgårdens sortiment.
Produkter från naturen och vilt ligger mej väldigt nära hjärtat. Jag är kort och gott uppfödd på älgkött. Min barndom präglades av doften av skog och mark samt jakt och älghundar. Min pappa är en inbiten storjägare, skogsbruksingenjör och driver Westergårdens Kennel (norska gråhundar) tillsammans med min mamma. Jag minns alla mina barndomshundar, sibiriska huskyn Kati, som var en fenomenal älghund, var min bästa vän då jag var ett år gammal. Min första egna gråhund Basso var en fin läromästare för mej. Jaktkortet tog jag som tonåring och i 20-årsålder fick jag älghundsdomarcertifikat.
Men för att återgå till maten och kockandet. Mitt förhållande till mat är väldigt gott. Mat intresserar mej helt enkelt. Vill du göra mej glad? Ge mej en kokbok! Jag älskar vackra kokböcker från hela världen och samlar på dem. Sällan följer jag dock recepten till punkt och pricka, jag använder dem mer som inspiration. Redan som litet barn intresserade jag mej för matlagning. Jag älskade att hjälpa mamma att vispa ägg och socker poröst i tårtbakningen. Tänk så fascinerande det
är att ägg och socker reagerar så tillsammans! För att inte tala om maräng! Då det var ont om godsaker i köksskåpet, när jag kom hem från skolan, tillredde jag egna chokladhavrebollar. Trots att de var väldigt goda, gick de under namnet ”skit”. Väldigt opassande i matsammanhang, ni får ursäkta.
Efter att ha bott ett antal år i Dubai så är jag väldigt förälskad i mat från Mellanöstern och det köket går alldeles ypperligt att kombinera med viltkött.
Lyckligtvis har jag haft fördelen att ha fantastiska läromästare och inspiratörer i köket. Min kära mamma, primuselev från Västankvarn husmodersskola, har lär mej allt om basmatlagning. Länge malde hon till exempel vårt eget älgkött hemma i köket tills köttkvarnen gick i bitar. Jag saknar den fina kvarnen. Mammas sås till älgsteken är fortfarande en av de godaste såser jag smakat.
Den legendariska tant Ingeborg, aka Mo, visade mej vad och hur kungligheterna äter. Mo, som var pappas moster och som en farmor för mej, jobbade bland annat länge som husmor på Svenska ambassaden i Helsingfors. Hon har serverat både en och annan blåblodig. Hon lärde mej också att dricka Campari som var hennes älsklingsdryck. Koskenkorva använde hon som tvättmedel både för fönster och badrum men också som medicin för all slags krämpor. Väldigt effektivt! Måttlighet fanns inte i hennes vokabulär, bjöd hon på en snaps så var det i ett mjölkglas. Jag döpte snabbt omåttligt stora matportioner till ”Mo-portioner” och hennes devis var att sås görs på ”riktig” grädde och smör. Idag är även jag en aktiv anhängare av grädde och smör-klubben. Ni kommer att få höra mycket mer om kära Mo.
Andra matinspiratörer och läromästare är författaren, kokboksförfattaren och hästmänskan Heddi Böckman i Skåne. Då jag var 18 år hade jag glädjen att få jobba i Heddis stall på den underbart vackra skånska landsbygden. Att få rida flera timmar per dag och njuta av Heddis underbara medelhavsinspirerade mat var som en dröm. Att Heddis man, konstnären Bengt Böckman, var specialist på viner från Bordeaux krönte min gourmetkännedom det året.
Jag har givetvis inspirerats av många andra fina kockar genom åren, men en som jag gärna här nämner är friherrinnan Elly af Heurlin på Qvidja Gård. Elly var en föregångare inom den gamla husmorsskolan och jag hade nöjet att vara hennes hushållerska och hjälpreda en sommar då hon hade besök av sin gamla kusin från Lugano i Schweiz. Elly lärde mej att vispa ett perfekt mjölkskum till cappuccinon, göra putsökta cocktailtilltugg och att sätta en knivsudd curry i nötfärsen för att ge den en extra ”edge”. Hon var en fantastisk person! Jag lusläste hennes välanvända kokbok och tillredde dagligen den ena rätten efter den andra under hennes professionella uppsikt. Till min stora sorg minns jag inte namnet på ”bibeln” dvs kokboken hon förlitade sej på.
Förutom vilt och andra produkter från skogen så är jag en stor vän av champagne. Det finns inget som är så festligt som den ädla drycken och jag dricker champagne både i glädje och sorg. Det är aldrig fel att dricka ett glas kall torr champagne.
Smaklig måltid!
Daniela
